Lotten föll på....
And an article about me and LOD in NWT
Enjoy the reading :) The article is in Swedish so you either need to practice your Swedish or translate it.
reade more...
Maffigt material
Inte konstigt att jag blir sittandes i timmar med mina pärlor. På ena bilden en hög av snäckskalspärlor och på den andra ett armband av fasetterad agat och lite påhäng av swarovski och sötvatten.
about a fabulous exhibition and a beautiful autumn day at LOD
It´s my day at LOD today. Autumn has finally arrived here in Stockholm and the sun is shining, it´s stunningly beautiful. Today is also the day when Pernilla Sylwan has the opening of her exhibition Gold and Candy. It´s a must see exhibition and I think you will be even happier after you have visited Nutida Svenskt Silver, the gallery were the opening is situated.Djupblått i dubbla rader
Här dubbla rader av sötvattenspärlor, pimpade med lite swarovski för att förgylla tillvaron.
reade more...
Blingbling i höstmörkret
Just nu använder jag mycket swarovskipärlor i kombination med sötvatten- och snäckskalspärlor. Är själv väldigt glad när jag har flera armband som rasslar runt handleden.Nu nöjd med att äntligen ha lite tid över för bloggen. YES!
GLÄDJE UTMANING
I går skrev jag om min längtan efter att få skratta från hjärtat.
Jag tror att många av oss vuxna alltför sällan får känna att vi skrattar från hjärtat.
Överhuvudtaget känner äkta glädje. Inte skadeglädje, inte triumf, inte tomt skratt åt råa-eller osmakliga skämt, utan verklig glädje som bottnar i glädje och lycka delad med en medmänniska.
Jag vill utmana dig att tänka När du skrattat från hjärtat och med vem du delade skrattet.
Om jag är riktigt ärlig så minns jag inte när jag senast skrattat riktigt från hjärtat sådär så att det friskat upp sinnet! Men tillsammans med mina ungdomsväninnor brukar skratten avlösa varandra. Och efter en kväll tillsammans brukar magen värka, kinderna strama och sinnet vara utvilat och glatt.
Det är något extra skönt med vänner som känner och vet vem man är utan tittel, utan föreställning.
Ni ska få en glädje utmaning. Sprid glädje!
Skriv in och berätta om ett gott skratt. Skriv om en god vän att dela skrattet med eller om en händelse som varit upplyftande som Ni vill dela med andra!
Bland alla glädjespridare lottar jag ut armbanden och ringen på bilden!
Gissa vad de heter: Glädjetår och Pärlande skratt!
Sänd in din kommentar senast 30.9.2011 och Du sänd utmaningen vidare!
reade more...
Jag tror att många av oss vuxna alltför sällan får känna att vi skrattar från hjärtat.
Överhuvudtaget känner äkta glädje. Inte skadeglädje, inte triumf, inte tomt skratt åt råa-eller osmakliga skämt, utan verklig glädje som bottnar i glädje och lycka delad med en medmänniska.
Jag vill utmana dig att tänka När du skrattat från hjärtat och med vem du delade skrattet.
Om jag är riktigt ärlig så minns jag inte när jag senast skrattat riktigt från hjärtat sådär så att det friskat upp sinnet! Men tillsammans med mina ungdomsväninnor brukar skratten avlösa varandra. Och efter en kväll tillsammans brukar magen värka, kinderna strama och sinnet vara utvilat och glatt.
Det är något extra skönt med vänner som känner och vet vem man är utan tittel, utan föreställning.
Ni ska få en glädje utmaning. Sprid glädje!
Skriv in och berätta om ett gott skratt. Skriv om en god vän att dela skrattet med eller om en händelse som varit upplyftande som Ni vill dela med andra!
Bland alla glädjespridare lottar jag ut armbanden och ringen på bilden!
Sänd in din kommentar senast 30.9.2011 och Du sänd utmaningen vidare!
Illvrål från hjärtat
-Jag vill haa mammaaaa!- Fyra åringen illvrålar.
Jag vill bara haa mamma!
Hon kan själv, behöver egentligen inte min hjälp med den enkla saken, men hon vill bara ha mamma!
-Nej, du kan själv!
Ofta uppför jag mig likadant.
-GUD hjälp mig! Illvrålar jag i min bön.
HJÄLP MIG!
Och jag vill inte själv och jag vill inte se den hjälp som Han redan ger mig, för den ser inte ut som jag tänkt mig! Och jag tänker inte försöka eller förstå!
Som tur är Gud tålmodig, det är inte jag. Som tur orkar han höra gnäll.
Som tur säger inte Gud som jag. Du kan själv, Jag sover ännu....
reade more...
Jag vill bara haa mamma!
Hon kan själv, behöver egentligen inte min hjälp med den enkla saken, men hon vill bara ha mamma!
-Nej, du kan själv!
Ofta uppför jag mig likadant.
-GUD hjälp mig! Illvrålar jag i min bön.
HJÄLP MIG!
Och jag vill inte själv och jag vill inte se den hjälp som Han redan ger mig, för den ser inte ut som jag tänkt mig! Och jag tänker inte försöka eller förstå!
Som tur är Gud tålmodig, det är inte jag. Som tur orkar han höra gnäll.
Som tur säger inte Gud som jag. Du kan själv, Jag sover ännu....
Längtan efter skratt!
Lyssnar oftast på radio när jag åker bil. Tycker egentligen bäst om en blandning av musik och prat.
I dag knäppte jag igen på radion när jag åkte för att handla mat.
I radion spelade jazz.
En musikform som för mig är helt obegriplig att lyssna till, men antagligen helt ljuvlig att spela och sjunga. Av någon anledningen lät jag bli att byta kanal.
Ett skval av musik byttes till ett mummel-prat som jag inte aktivt lyssnade till. Plötsligt fångas mitt intresse.
- Nuförtiden använder vi huvudet ständigt, men lyckan sitter i kroppen...... Tidigare tyckte jag inte att jag var en så fysiskmänniska.......Ett porlande skatt avbryter prater
POFF! Som ett slag i magen! Oj vad jag LÄNGTAR efter skratt! Oj vad jag längtar efter att känna lycka i kroppen inte i knoppen!
Jag längar efter skrattet som porlar och tar över. Jag längtar efter skrattet som får magen att krampa och tårarna att rinna. Jag längtar efter ögon som strålar och en röst som inte bär för den är så fylld av skratt.
Oj vad jag längtar i hela kroppen efter att skratta!
När har jag upphört att skratta så att jag kiknar?
När slutade jag att vara en "fysisk-människa", när blev jag bara en "tänkande-varelse"?
Längtar såå efter att få släppa lös ett porlande förlösande bubbel-gråt-kramp skratt utan att behöva tänka, skämmas eller hålla tillbaka!
reade more...
I dag knäppte jag igen på radion när jag åkte för att handla mat.
I radion spelade jazz.
En musikform som för mig är helt obegriplig att lyssna till, men antagligen helt ljuvlig att spela och sjunga. Av någon anledningen lät jag bli att byta kanal.
Ett skval av musik byttes till ett mummel-prat som jag inte aktivt lyssnade till. Plötsligt fångas mitt intresse.
- Nuförtiden använder vi huvudet ständigt, men lyckan sitter i kroppen...... Tidigare tyckte jag inte att jag var en så fysiskmänniska.......Ett porlande skatt avbryter prater
POFF! Som ett slag i magen! Oj vad jag LÄNGTAR efter skratt! Oj vad jag längtar efter att känna lycka i kroppen inte i knoppen!
Jag längar efter skrattet som porlar och tar över. Jag längtar efter skrattet som får magen att krampa och tårarna att rinna. Jag längtar efter ögon som strålar och en röst som inte bär för den är så fylld av skratt.
Oj vad jag längtar i hela kroppen efter att skratta!
När har jag upphört att skratta så att jag kiknar?
När slutade jag att vara en "fysisk-människa", när blev jag bara en "tänkande-varelse"?
Längtar såå efter att få släppa lös ett porlande förlösande bubbel-gråt-kramp skratt utan att behöva tänka, skämmas eller hålla tillbaka!
Över alla mått underbar....
Övermåttans underbar
över alla mått, mera än än underbar..
"Jag Tackar dig att jag är danad så övermåttans underbart.
Ja, underbara är dina verk, min själ vet det väl." Ps 139:14
Systrar- pärlor i livet
Med spänning väntar jag på deltagarlistan till smyckestillverkningskursen jag lovat hålla i medborgarinstitutet. Mest är jag spänd på om jag når upp till andras förväntningar.
Lite rädd att deltagarna förväntar sig en mycket speciell och sprudlande lärare och så får de mig!
Helt vanlig, torr, praktisk och inte alls glamorös kvinna. För rund, ingen designer utbildning och helt vardaglig, bara jag!
I höst har jag fått fundera igenom varför jag gör vad jag gör.Vad är meningen?
Det är bra att bli påmind. Att hitta tillbaka till det viktiga-till kärnan.
Allt fick sin början när jag kände att mitt liv hade gått i kras och mitt liv fick en ny inriktning.
För några år sedan var jag mycket trasig. Jag kände att livet gått för hårt fram med mig.
Jag kände mig sviken av människor, min tro och allt jag litat på.
Sakta har jag fått lära mig tillit igen. Blivit övertygad om att också jag har ett värde, är älskvärd, värdefull och mitt liv har en mening.
Jag tror att smyckestillverkningen, bloggen, fotograferingen och lärandet gavs mig för att jag skulle få känna glädje över att vara den jag är, känna glädje över det jag kan och se vad jag kan ge vidare.
Mina erfarenheter har satt djupa spår och i mitt hjärta känner jag att jag vill nå ut till mina systrar; kvinnor som känner sig svikna, fått mera sorg och smärta än de orkar bära. Mist sin tilltro till det goda. Systrar som bär sina livspärlor tätt slutna vid sina hjärtan utan att våga öppna sina händer och se vilka vackra smycken de kan göra av sina pärlor i livet.
Jag hoppas att Du som står med dina pärlor tättslutna vid ditt hjärta utan att våga öppna dina händer och sakt ska vågar öppna dina händer och se vad som getts dig, till ditt liv.
Respekt
Mitt under samtalets gång börjar jag lyssna på vad jag själv säger.
Här står jag och säger saker som känns motsridigt , men som är sant.
Livsval är inte konstanta och val är peronliga,
bundna till en viss tid och en viss livssituation.
Och det var just det som stannade mig mitt i samtalet.
Plötsligt hör jag mig själv säga saker som tidigare inte varit mina tankar
men som nu var min verklighet.
Jag har valt att stanna hemma med mina barn i många år.
Det var ett medvetet val. Ett val jag ville göra. Ett val jag hade möjlighet att göra. Ett val som har kännts viktigt, riktigt och värdefullt.
Inte ett enkelt val, i allafall inte ekonomiskt, inte sett ur samhällsperspektiv men ett rätt val för vår familj, för våra barn.Vi har valt att tacka Nej till sådant som inte passat vår familj och vår livssituation.
Men omständigheter förändras. Nu jobbar jag deltid. Det ger en ekonomisk trygghet.
Det ger mig också annat. Jag njuter av utmaningar och möjligheterna som mitt jobb ger.
De val vi gör är personliga.
Vi behöver inte rättfärdiga dem för någon annan, men för oss själva.
De val vi gör skall vara rätt för oss och vår familj.
Vi kan inte förvänta oss att andra skall till fullo förstå våra val, vårt liv är vårt, andras liv kan inte vi heller förstå. Men att respektera andras val, det kan vi välja att göra.
Att helt och hållet kunna leva sig in i en annan människas livssituation går inte.
Men vi kan respektera andras val.
Ibland behöver vi lära oss att respektera våra egna förändrade livsval.
