Tid

Ofrivilligt har vi sugits in i stress spiralen.
Plötsligt fylls kalendern med måsten. tiden som måste passas. Uppgifter som skall göras.
Vi pusslar och kompromissar. Vem hämtar, vem för, vem kör?
Jag har möte då, du har lång dag, jag har lång dag, vet inte när jag slutar.
Flytta tider, byta dagar. Vilken soppa.

De lediga stunderna fylls med vardags sysslor, tvätta, städa, handla, barnens läxor, läsa till prov.
Jag har inte dåligt samvete, nej. Jag blir bara så trött på att hasta. Jag sörjer att tiden som nu är går i en takt som inte kan hejdas.
Att ta vara på tiden kan ibland bli en omöjlighet också för en bakåtsträvare som jag.
För jag hinner inte reflektera, stanna upp. För redan nu pockar nästa uppgift på.

" Herre, min tid räcker inte till. Jag tar steg till sidan, försöker varva ner, men livet vill annat. Du som finns, fanns och kommer att finnas, ge mig perspektiv. Låt mig förstå vad som är riktigt och viktigt just nu. hjälp mig att prioritera rätt. Också ibland mig själv och de mina. Tack för att tiden är Din."