Smyckes -krisgruppen.... en lyssnande vän!

Idag ringde en väninna och frågade om hon fick sticka sig in en stund på eftermiddagen.
Stunden före min väninna ringde hade jag suckat tyst för mig själv och undrat om jag borde ringa mina föräldrar om lite handräckning med eftermiddagens logistik.

Förmiddagen hade varit bråd och intensiv.Telefonsamtal hit och dit. Viktiga uppdrag som skall genomföras och två små som behöver sin mamma. Och tredje dottern skall skjutsas till övningar på eftermiddagen.
Min ork höll på att ta slut.

Jag gladde mig  åt väninnans besök, så trevligt att få prata en stund, dricka en kopp kaffe och njuta av sällskapet .

Jag förstod inte genast att min suck om hjälp blivit hörd.

Men väninnans överaskande besök hjälpte mig.
Hon hjälpte mig med logistiken och skötte om de små när jag skjutsade äldsta dottern och hon åkte och hämtade dottern när övningen var klar. Den praktiska hjälpen var härlig och sällskapet gav ny kraft!
Själv sa hon- När jag startade imorse visste jag inte att jag skulle hit!
Men hit skulle hon!

Tack min kära vän för att du lyssnade till uppmaningen att ringa mig idag!

Och som mellandottern sa: He e hon som bruka koma tå mamma har smyckes-krisgruppen......( smyckes-Café för kvinnor : D )