Regntunga moln skymmer solen när jag åker hem.
Mitt indre är lika regntungt som molnen.
Jag har bett om tårar, försökt klämma fram tårar med makt,
men det kommer inga renande tårar som skulle spolar bort det tunga.
Som sandpapper är mina ögon torra, mitt hjärta bara tomt och trött.
Mina käkar är trötta på att bita ihop.
Mina händer trötta på att arbeta,
min hjärna vill inte tänka mer,
jag orkar inte känna.
Inte en blick av ömhet, inte en smekning på min kind klarar jag av,
för då brister fördämningarna och jag drunknar i det djupa.
Men spela för mig sakta en kärleksfull melodi,
låt värme omsluta mig som i en famn,
vattnets vågor smeka mina trötta fötter
och tvätta dem rena från allt damm.
kanske jag i skogenskvällsdoft
eller morgonsolens strålglans får mina krafter tillbaka.
Viska sakta i mitt Indre att jag är din,
och du inget kräver av mig.
No comments:
Post a Comment