Inte ett hårstrå
kan falla
gå förlorad för Dig
Att jag inte orkar
betyder ingenting
för Du bär
mig
Min fot
min hand
de mister greppet
men Din hand omsluter mig
När jag inte orkar tro
Finns Du
Miia 2012
Inte ett hårstrå
Inte ett hårstrå
kan falla
gå förlorad för Dig
Att jag inte orkar
betyder ingenting
för Du bär
mig
Min fot
min hand
de mister greppet
men Din hand omsluter mig
När jag inte orkar tro
Finns Du
Miia 2012
Silversmycke med fattad peridot
 |
| Silver halsband med syntetisk peridot |
Åtta från Sverige, jag ställer ut en diskpropp av silver i Köpenhamn
 | |
| Åtta från Sverige, på Galleri Montan i Köpenhamn |
På Galleri Montan i Köpenhamn finns just nu bl.a en av mina diskproppar av silver i gott sällskap med sju andra kollegor från Sverige. Det är en härlig och salig blandning av tekannor skålar och rena objekt. Jag kunde själv inte närvara på vernissagen men hörde att den var både jättetrevlig och bra!!!
Foto: Mikkel Tjellesen
Tid
Ofrivilligt har vi sugits in i stress spiralen.
Plötsligt fylls kalendern med måsten. tiden som måste passas. Uppgifter som skall göras.
Vi pusslar och kompromissar. Vem hämtar, vem för, vem kör?
Jag har möte då, du har lång dag, jag har lång dag, vet inte när jag slutar.
Flytta tider, byta dagar. Vilken soppa.
De lediga stunderna fylls med vardags sysslor, tvätta, städa, handla, barnens läxor, läsa till prov.
Jag har inte dåligt samvete, nej. Jag blir bara så trött på att hasta. Jag sörjer att tiden som nu är går i en takt som inte kan hejdas.
Att ta vara på tiden kan ibland bli en omöjlighet också för en bakåtsträvare som jag.
För jag hinner inte reflektera, stanna upp. För redan nu pockar nästa uppgift på.
" Herre, min tid räcker inte till. Jag tar steg till sidan, försöker varva ner, men livet vill annat. Du som finns, fanns och kommer att finnas, ge mig perspektiv. Låt mig förstå vad som är riktigt och viktigt just nu. hjälp mig att prioritera rätt. Också ibland mig själv och de mina. Tack för att tiden är Din."
I oktober månad är färgen rosa
I oktober månad är färgen rosa. Det handlar så klart om bröstcancerfonden och rosa bandet. På mitt jobb hade vi ett stort härligt event i går där alla intäkter oavkortat gick till bröstcancerfonden. Det finns så många sätt att bidra lite gran. Man kan t.ex. köpa en "rosa" produkt. Det finns så många att välja på. Ett stort antal företag säljer en eller flera produkter där en del av intäkterna går till bröstcancerfonden. Kläder, smycken, elektronik, man kan "pimpa" sin facebook profilbild med ett rosa band m. m., m. m. Rosa bandet produkter kan också handlas på rosa bandets webbshop:
Så "Let's go pink! "
En morgon på LOD
Det här är andra halvan av min halva ortsbänkar på LOD. Tre privata arbetssfärer. Allt som ligger på bänken är heligt och det får man inte röra (och om man gör det skall man lägga tillbaka det på exakt samma plats). Det går inte att veta om det är en diamant eller en cubic zirkon som ligger där bland metall spåner. Skisser blandat med färdiga arbeten på väg till utställningar eller leverans till kunder. Det är en salig härlig röra. Men mest av allt är det en massa riktigt bra verktyg som ligger placerade så att man snabbt och enketl skall hitta dem när man behöver dem, för att kunna bearbetai silver, guld och titan. Det är hjärtat av verksamheten på LOD.
26 kg pärlor och ett krackelerat liv
För några veckor sedan fick jag 26 kg pärlor. Krackelerade glaspärlor i en mörk dov havsblå färg, ametistlila, gröna, genomskinliga, ljusblått och lite lamppärlor blandade med.
Två stora lådor fulla med pärlor sorterades av ivriga händer.
Vad jag ska göra med pärlorna vet jag ännu inte.
Livet just nu känns som 26 kg krackelerade pärlor i dova färger.
En gåva, men jag förstår inte hur allt hänger ihop. För många andra är säkert livet också ett mysterium.
Mina pärlor i livet är krackelerade. Brustna, ofullkomliga. Svåra att förstå sig på.
Många livsberättelser är sådana. Brustna, smärtsamma.
I går fick jag uppleva hur bräckligt livet är. Hur skört allting är. Hur skör jag är.
Tårarna som hulkades fram i en trygg famn fick lösgöra smärtan.
Livet är skört, det är krackelerat. Men det finns en trygg famn.
"Tack Herre att jag inte behöver ta mig igenom ensam.
Tack för att Du håller för all min ilska, all min gråt och alla mina varför.
Tack för att Du aldrig överger mig."
En arbetsdag där metall formas till ringar och Instagram
 |
| Gjutningar som jag precis fått från gjutaren |
 |
| En bit rosé plans |
 |
| Valsning |
 |
| Glödgning mellan valsningsvarven |
 |
| Profilvalsning innan det är dags för bockning |
 |
| Bockning innnan lödning |
 |
| Tada, dagens beting är klart. Ingen ring är färdig men alla har börjat hitta form och storlek. |
Det här var en svettig dag, jag hade som mål att fila fram ett ring set från gjutaren i silver. Det är modeller som först har gjutits från vax (som jag har filat fram). de skall sedan gjutas av i vitguld. Ibland när jag testar en ny modell så gör jag silver modeller först som kunden får prova. detta för att jag vill vara helt säker på att de fungerar i form och ergonomi. Sedan hade jag ett härligt stycker rosé guld som skulle formas till en ring. Bilderna redovisar lite av den processen.
Det är vädigt många fler moment, jag glödgar kanske fyra gånger mellan valsningarna. Sedan stämplar och löder jag förstås ringen. Efter det forsätter storleksförändring och ytterligare profilvalsning. När jag kommit så långt kan jag börja fila och forma. Sist kommer ytbehandling.
Om jag måste storleksändra igen, så är det ytbehandling (filning, smärgling och polering) igen. På den sista bilden har som sagt ringarna tagit form. Storlekarna stämmer någotsånär. Man kan se vart ringarna strävar. Då är det dags för kunden att komma och prova :)
Min andra mission den här dagen var att försöka dokumentera med Instagram. Jag tycker om direkteheten i kommunikationen med bilder via Instagram. Det fungerar bra vid ortsbänken. Mitt namn är klarhimmel.