Glädje och illvrål!

Våren kan kännas som att kasta av sig ett vintertäcke.
Färgerna känns renare och klarare.
Naturens vårunder fascinerar. Flyttfåglarnas sång känns som ett välkommet vårskri!
Visst minns vi vuxna hur våren känns, men aldrig har väl våren varit så förunderligt som när man var liten.

I dag har mitt modershjärta fått sig en ordentlig törn. Och det var min egen ofullkomlighet som slog så hårt.

I mitt hjärta vet jag precis hur härligt vårvattnet rinner runt stövlarna, hur vackert det kalla porlande vattnet är.
Jag minns hur det känns att bli kall och våt men hur den härliga  det känns när våren får sitt grepp om hjärtat så att man inte kan annat än bara tumla runt och njuta.

Där stod jag på trappan och gallskrek till min lilla som av hjärtanslust kastade smältvatten på sig själv och sina syskon. Ilskan kokade. Den nya halaren var blöt och smutsig. Stövlarna vattenfyllda och hela flickan iskall. Inte hjälpte böner, hot eller syskonens ansträngningar.

Till slut bar jag in en plaskblöt, iskall, gråtande liten "vårglad" tös som inte alls förstod mammas skrikande och gormande. För våren var ju så härlig!

Och just då tog vårglädjen slut.

Vad hjälper det att gorma och skrika åt ett vårglädjeglatt barn. Istället krossades hennes glädje och min.

Förlåt min lilla kära för att jag inte lät dig glädjas över livets under!

Som vuxen blir man så snabb att sätta upp pekpinnar och begränsa andras glädje,  inte bara barns utan också andra vuxnas glädje vill vi styra.

Ta fram stövlarna, solstolen, boken, cykeln vad helst som får dig att känna glädje.
Ditt liv är värt att fyllas med glädje!