Någon som läst min blogg frågade mig vad jag tecknar. Jag svarade att jag tecknar till husbehov. Så har det alltid varit. Men min önskan är att få använda också den gåvan till glädje för andra.
Somliga gåvor vi har fått kallar vi talanger, andra kanske egenskaper.
Jag tror inte vi är medvetna om alla gåvor vi fått.
Somliga gåvor vet vi om, andra gåvor betraktar vi så alldagliga så vi inte förstår att det är en gåva.
Vi kanske blir förblindade av vår rädsla att sticka ut eller rädslan att betraktas som "stora på oss själva". Någon kanske säger ett nedvärderande ord, eller våra gåvor uppskattas inte i den omgivning vi lever i.
Gåvor göms och glöms. Tills den dag gåvan igen tas emot av dig.
När jag var liten visste jag att jag kunde rita. Jag ritade och ritade och ritade.Samtidigt som jag ritade föddes berättelser och sagor. Det kunde vara irriterande att inte kunna teckna lika snabbt som historien i min fantasi framskred. När jag blev äldre älskade jag att skriva uppsatser i skolan. Att låta fantasin flöda och ge ord till mina tankar var härligt. Nu gör jag det igen: här på bloggen, men nu med kamera och tangentbord.
Jag själv i farten... |
Har du ett pärlande skratt? Bakar du gott bröd? Är du en lyssnande vän? Spelar du flöjt? Är du en lekfull syster, en vänlig mormor, en kärleksfull fru? Skriver du dikter? Syr du fina tavlor? Håller du alltid ordning och reda?
Bejaka dina gåvor! De är till för dig! Till glädje för Dig och andra!
Som jag skrev för några inlägg sedan har min syster varit till stor uppmuntran och hjälp. Jag skrev också att nästa smycke jag tillverkade skulle jag kalla "Gåva" och ge till henne.
Om Du går in på Linas blogg får du se bilder på armbandet :) Tusen Tack Lina än en gång!
No comments:
Post a Comment