Var dag är en skimrande gåva...
I går på nyårsafton frågade jag mina barn vad som varit bäst under det gångna året.
-Kolmården, Sverige resan, den radiostyrda bilen; var de svar jag fick.
Vad jag själv tycker att ha varit bäst har jag svårt att formulera.
Livet har fått en vardags lunk. Barnen har vuxit och de tyngsta småbarnsåren är förbi.
Vi har bägge jobb, vi bryr oss om varandra.
I fjol på hösten blev jag sjuk och var sjukskriven fem månader. De fem månaderna var inte bara tunga, de var också givande. Jag hade tid att tänka. Tid att återhämta mig. Inte bara från den fysiska sjukdomen utan också från en livs skräll som skett flera år tidigare men som satt djupa spår i mig.
Jag tror att vi behöver tid för reflektion. Om vi aldrig stannar upp kommer väggen en dag emot. Min fysiska sjukdom stannade upp mig och tvingade mig till stillhet. Jag blev tvungen att låta mina tankar formas till ord. Många av mina tankar finns här på bloggen. Andra är så privata att de bara finns innuti mig.
Kanske det bästa var att jag fick denhär tiden. Tiden då jag fick känna efter vad som verkligen är det viktiga i mitt liv. Min man, mina barn, min familj, min tro, mina drömmar. Jag är tacksam att få leva. Jag är Tacksam att min man och mina barn finns hos mig. Jag är tacksam över mina föräldrar och mina vänner. Jag är tacksam över det liv jag har, över att få finnas här.
Välsignat Nytt År till Er!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment