Förlösande tankar

Somliga tankar kommer plötsligt, andra gånger kan man ana tankarna och resonemangen innan de blivit till konkreta tankar. Som en aning eller känsla man burit med sig en lång tid men inte fått fatt på. Sen plötsligt bara "föds" tanken och den är så förlösande och självklar.

Jag har en känsla som jag länge försökt fånga. Jag bara anar och känner den ibland. Stundvis känns den alldeles nära och nåbar, så smiter den iväg igen.

För att fånga tanken behövs stillhet men just nu är stillhet en bristvara och jag får nöja mig med att känna mina tankar svischa förbi.

Känslor behöver inte alltid vara himlastormande, djupa eller märkvärdiga. De kan vara små lätta vingslag i ett trött sinne. En känsla som jag  håller på att lära mig är tillräcklighet.

Jag räcker till PUNKT. De krav som ställs på mig påverkar inte mitt värde. Och ett nej på en annans förväntan är inte ett nederlag, det kan vara början till ett helande.

Dina uppgifter är inte mina uppgifter, ditt kall är inte mitt kall. Mina gränser är mina gränser och dina gränser är dina gränser.

I dag hörde jag min mun säga saker som jag bara anat att mitt hjärta känner. Jag smakar på orden, undrar och tänker. Kanske det är just det som är sanningen. Ordet som jag inte visste men som ändå fanns.

Kanske jag behövde bli varse sanningen för att kunna gå vidare. Nästa ord smakar jag redan på tungan. ett nytt ord, ett spännande ord. Förändring.